Söndag är vilodag.

Efter en lunchmåltid bestående av havregrynsgröt med mjölk och en kopp kaffe därtill sätter jag mig för att summera helgen. Kommer fram till att den har varit underbar!
Vi började midsommarafton hos min mamma, lunch med sill, färskotatis och köttbullar och prinskorv till barnen. (dvs till mig och Kajsa)
I traditionell anda dansade vi runt midsommarstången, jag, Kajsa och mormor dansade mest och Anders vaktade våra vänners vagn med allas handväskor och kameror i. Han kom inte undan ringdansen utan då blev det skiftbyte! Var roligt att vara på midsommarfirandet där jag dansade när jag var liten, det var mkt mindre nu men det gjorde inget!
Kvällen tillbringade vi hos oss med Sara och lilla Livia. Även här var det helt enligt tradition då vi satt ute och åt och huttrade av kylan!
På midsommardagen grillade vi hos pappa med syrran + familj. Satt ute och bara hade det gött!

Idag har jag vilodag.
För att jag är fåfäng så har jag "bara" haft solfaktor 50 på mig under de tre sista dagarna, hatten har fått ligga orörd så ansiktet var rött och brände i går kväll. Det är ju så att min hud inte reagerar som andras i solen, jag kan bränna mig utan att huden visar det och försvarmekanismerna fungerar inte. Brännskador repareras inte på samma sätt.
De andra är ute med båten och jag tycker faktiskt att det är ganska skönt att vara ensam en dag. Har sovit några timmar och bara slöat resten av tiden. Att jag dessutom vet att de gör ngt som de älskar gör det inte sämre!

Åh, jag har föresten bokat sommarresa nu, Astrid Lindgrens värld. I år blir det av. Vi skulle dit förra året men iom att jag blev opererad i juni så orkade jag inga längre resor och framföralt inte gå några längre sträckor. Har haft stomi i ett år nu! Är så nöjd och det känns verkligen som att det var ett beslut som dels kom i rätt tid och som var rätt. Har, peppar, peppar, haft det enkelt och sluppit strul med den.

Nästa helg kommer "njurarna" hit. Mina transplantationsvänner, vi träffas då och då och käkar och uppdaterar oss om varandras liv. En av dem är min gamla kollega som fick sin njure bara någon månad innan min op. och den andra träffade jag på Sahlgrenska. Ser verkligen fram emot att träffa dem då förra gången blev inställd, jag hade satt livet på pause och ställt in allt nöje för att orka jobba. Nu mår jag bättre och det ska bli så kul!

Nu ska jag fundera på hur jag kan slö vidare på bästa sätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0