Oförstådd sångare el dåliga kritiker?

Är inne i ett Robynstimm.
Greppade mitt microfonstativ (dvs min Lisebergsvinst, ett långt centerrör) och började sjunga för Anders som stod i köket och grejade. Han började helt otippat grimasera och ta sig åt huvudet. Inte önskad där nej... Drog vidare mot vänligare publik och började sjunga för Kajsa som satt i soffan och spelade datorspel. Med uppspärrade ögon och ett lätt hysteriskt ansiktsuttryck skrek hon SLUTA, SLUTA, SLUTA!
Mer sågad än av Idoljuryn.

Visste att jag borde ha spelat Robynskivan som jag hade med mig till förlossningen, helt klart hade resultatet av min skönsång varit annorlunda då. Var bara det att skivan aldrig hann komma fram innan Lilla K bestämde sig för att komma ut med väldig fart.

Tur att jag är ensam i bilen ibland, då är det ingen som hör mig. Då kan jag sjunga Robynlåtar och vara min egna jury med följd att jag enbart får stående ovationer!

Nu ska jag röra lite på mig, en hel dag i sängen och soffan tarvar en promenad. Får med mig både liten och stor på en tur runt slussarna.

Hej hopp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0