iminagommor

Kan det bli bättre än så här?
Semestern har börjat med besök hos underbara människor. Den här veckan är det bara jag och Pytte hemma så vi har fått underhålla oss själva.
I måndags var vi hos min mormor och morfar. På kvällen grillade vi hos moster Ingalill.

På tisdagen gav vi oss i väg ut i Upphärads tassemarker. Lång in på en liten grusväg (tack och lov att vi inte fick möte!) bor Marita. Vi käkade pannkakor med grädde, maränger, glass och grädde och satt och pratade i timmar. Dessutom fick vi frossa i rummet med släng/skänkgrejer. Ett par jeans som satt som en smäck och andra fina kläder fick flytta med oss hem + en massa andra grejer som Marita tyckte jag skulle ha. Bla en minikanna för mjölk och en bok om smycken. Tack så mkt Marita! Kajsa ar väldigt glad för sina bollar med!

På onsdagen hade vi minisemester i Alingsås. Övernattning på hotell syrran men barnvakt inkluderad. Detta gjorde att jag kunde passa på att träffa vänner. På torsdagen tog vi med de stora barnen och handlade i alla mysiga inredningsbutiker i centrum. Hittade två trälådor på Balders Hage som jag har skruvat ihop, satt på krokar och målat vitt. Det ska bli en hylla till köket. Bild kommer när det är torrt och upphängt.

Jag har hittat det perfekta tyget till nya gardiner till köket! Längst ned i vår linnegarderob låg sänlinne som jag fått av svärmor. Vita överlakan med broderade vita kaprifoler på. Bara att klippa av och sy en kanal och gardinerna är färdiga!

Nu ser vi fram emot att att Anders semester börjar! Inte många timmar kvar nu! <3

När jag började bli sjuk var jag väldigt aktiv i ett forum på nätet, hade varit med där i några år. Det blev en hel del anteckningar där och även i olika böcker och lappar här hemma. Jag har länge tänkt skriva allt i en bok, jag har börjat att samla ihop allt och i går började jag skriva. Det är inte klokt vad man glömmer, det är på ett sätt nästan som att läsa om någon annan, det är bara 4 år sedan det började men det känns som ett halvt liv sedan. Har bilder på hur min kropp förändrades och jag tänkte blanda text, bilder och mina minnesanteckningar.

Funderar på att lägga upp det här på bloggen, jag tyckte det var väldigt skönt att läsa om andras upplevelser om deras transplantation, jag kände att allt det som man gick igenom var "normalt" under omständigheterna.
Jag har inga problem att dela med mig om hur jag kände och jag antar att de som inte vill veta hur jag kände och läsa om det kan hoppa över det. Det är mkt kvar att skriva så jag hinner ju tänka vidare på det.

I morgon ska jag lämna prover och sedan jobba. Blir en lång dag så jag ska försöka att gå och lägga mig tidigt i dag, så svårt när det är varmt och ljust! Längtar så till semestern!

Efter en lunchmåltid bestående av havregrynsgröt med mjölk och en kopp kaffe därtill sätter jag mig för att summera helgen. Kommer fram till att den har varit underbar!
Vi började midsommarafton hos min mamma, lunch med sill, färskotatis och köttbullar och prinskorv till barnen. (dvs till mig och Kajsa)
I traditionell anda dansade vi runt midsommarstången, jag, Kajsa och mormor dansade mest och Anders vaktade våra vänners vagn med allas handväskor och kameror i. Han kom inte undan ringdansen utan då blev det skiftbyte! Var roligt att vara på midsommarfirandet där jag dansade när jag var liten, det var mkt mindre nu men det gjorde inget!
Kvällen tillbringade vi hos oss med Sara och lilla Livia. Även här var det helt enligt tradition då vi satt ute och åt och huttrade av kylan!
På midsommardagen grillade vi hos pappa med syrran + familj. Satt ute och bara hade det gött!

Idag har jag vilodag.
För att jag är fåfäng så har jag "bara" haft solfaktor 50 på mig under de tre sista dagarna, hatten har fått ligga orörd så ansiktet var rött och brände i går kväll. Det är ju så att min hud inte reagerar som andras i solen, jag kan bränna mig utan att huden visar det och försvarmekanismerna fungerar inte. Brännskador repareras inte på samma sätt.
De andra är ute med båten och jag tycker faktiskt att det är ganska skönt att vara ensam en dag. Har sovit några timmar och bara slöat resten av tiden. Att jag dessutom vet att de gör ngt som de älskar gör det inte sämre!

Åh, jag har föresten bokat sommarresa nu, Astrid Lindgrens värld. I år blir det av. Vi skulle dit förra året men iom att jag blev opererad i juni så orkade jag inga längre resor och framföralt inte gå några längre sträckor. Har haft stomi i ett år nu! Är så nöjd och det känns verkligen som att det var ett beslut som dels kom i rätt tid och som var rätt. Har, peppar, peppar, haft det enkelt och sluppit strul med den.

Nästa helg kommer "njurarna" hit. Mina transplantationsvänner, vi träffas då och då och käkar och uppdaterar oss om varandras liv. En av dem är min gamla kollega som fick sin njure bara någon månad innan min op. och den andra träffade jag på Sahlgrenska. Ser verkligen fram emot att träffa dem då förra gången blev inställd, jag hade satt livet på pause och ställt in allt nöje för att orka jobba. Nu mår jag bättre och det ska bli så kul!

Nu ska jag fundera på hur jag kan slö vidare på bästa sätt.

Idag har jag slingat håret. Blonda och ljust koppriga. Efteråt plattade hon mitt hår, känner knappt igen mig med ny färg och rakt hår! En inbakad fläta fick jag i luggen och så var hon så gullig att hon frågade om Kajsa ville ha en med . Det ville hon gärna!


Kajsas fläta

I morgon är det midsommarfirande på Kajsas förskola. Hon önskade sig en krans så i kväll har vi grejat med det. Den blev fin och hon var nöjd. Nu ligger den i lite vatten i badkaret för att förhoppningsvis hålla sig fin tills i morgon.


Blev en sommarbukett av de blommor som blev över.

Igår blev jag verkligen överraskad! Jag och Kajsa satt ute på altanen och väntade på att Anders skulle komma hem. Vi missade honom när vi var inne och grejade en liten stund. Han ropade in att vi INTE fick komma ut förran han sa till. Tänkte att han nog hade köpt med sig glass hem som vi skulle fika på där ute. När jag väl fick komma ut stod det ettt stort paket på bordet...till mig. (eg till oss men jag säger till mig...låter mkt roligare!) Så jag rev av pappret och hittade en digitalsystemkamera! Har velat ha en bra kamera länge! Det sötaste av allt var att det var med antiskak. Han hade verkligen tänkt. Världens finaste Anders har jag! Blev nog lika glad för hans omtänksamhet som för kameran! Anders lyste som Maria Montazami, när hon visade sitt godsakskylskåp, när han såg mitt barnsligt glada ansikte!

Åh, jag är så lycklig! Proverna jag lämnade i morses visade att levern mår bättre! Hade höga vita men de avvaktar med antibiotika. Hostmedicin som är snäll mot levern fick jag med och den är svärfar och hämtar nu så jag slipper skrulta mer!
Jag kan knappt beskriva hur lättad jag är, jag var helt inställd på att genomgå hela köret igen och jag känner att jag inte orkar. Men jag måste orka så jag gör det men att slippa att orka och orka hela tiden är skönt! :-)
Så nu har jag "bara" hosta, förkylning och småfeber men vad gör väl det!!!

Vi (svärfar och jag) firade med marängsviss efter den delikata måltiden bestående av Erikssons grillkorv och snabbmakaroner så nu hoppas jag att allt lägger sig. Vågen visade på 46.1 i morses så jag behöver samla på mig varenda kalori som går!
Kom just på att jag städade scraprummet i onödan! Tänkte fixa det så Anders slapp gå i oredan under tiden jag låg inne...funderar på att hälla ut allt igen för att återställa ordningen, eller oordningen. För "Älskling jag är hemma!" och det måste ju synas!

Idag har jag lämnat extraprover. Febrig och hade påverkade levervärden i torsdags så jag tror att det kommer bli en tripp till Sahlgrenska i eftermiddag. Legat vaken halva natten med dödsångest. Tankarna spinner okontrollerat iväg.
Sedan finns den lilla strimman hopp, jag är ju faktiskt förkyld och hostig...det kanske är det!
Åkte och färgade ögonfransarna för att slippa tänka medans jag väntar på provsvaren. Så behöver jag iaf inte se sjuk ut, det gör jag ändå men jag har iaf fina fransar!
Tänker inte börja packa, då är det som att jag redan gett upp hoppet. Har kvar packningslistan från sista avstötningen i september.
När man tror att man måste åka in, som jag trott hela helgen, så blir vissa saker mer intensiva. Jag ser klarare, framförallt Kajsa. Det blir ett underverk att bara se henne sitta och äta ett äpple eller att krypa ned bredvid henne innan jag hoppade över till egna sängen. Hon är så fin, vill inte missa en minut med henne i onödan.
Jag vill så gärna leva, jag är inte färdig på långa vägar.

I mina gömmor
Här kommer jag skriva om grejer jag gillar och visa saker jag gjort. Känner mig helt förvirrad i bloggvärlden men jag antar att jag vänjer mig!